Friday, 26 June 2009


Av Bobbi

Karin och jag bloggar numera i MMSS-bloggen, en blogg på Moving Media Southern Sweden:s webbplats. MMSS är ett nytt nätverk som ska stötta branschen för ny och rörlig media i södra Sverige, en satsning som vi tycker är väldigt bra!

Nytt blogginlägg idag på MMSS-bloggen: Värdet av det pillbara

Monday, 8 December 2008

A trip and a tip

The last Friday in November we lectured at the Gotland Interactive Park incubator in Visby. The talk was on entrepreneurship in the creative field. There were a lot of people attending and we got many interesting questions.

We had a really fine day in Visby with our hosts from GIP, Johan and Jonas from Pitchin, a company that does industrial design. Actually we had such a nice time we almost forgot to go home.

We're also stunned by the beautiful thank you-card we got:

Johan and Jonas from Pitchin w/ fire and kittens!

A tip for those who haven't yet discovered this:
TED, Inspired talks by the world's leading thinkers and doers

Thursday, 4 December 2008

Crossover Nordic

By Karin

In September this year I participated in a 5 day workshop called Crossover Nordic. It was an intense experience and its taken me some time to process it. The idea was to bring people together from the old media (TV, film, documentaries) and new media (web, mobile, games). We spent almost a whole week together at a remote place called Slussen on Orust, an island on the Swedish west coast. The focus of these five days was to come up with new ideas for cross media concepts.
The workshop was mentored by Heather Croall (Director of Doc/Fest), Paula Le Dieu (Executive Producer and Consultant Networked Media), Jason Daponte (Managing Editor, BBC Mobile Platforms), Neil Richards (Director, The Mustard Corporation) and Mark Atkin (Commissioning Editor, SBS Australia in London) and it was lead by Frank Boyd (Unexpected Media). Personally I was a little disappointed that Matt Adams from Blast Theory weren't there since he's also one of the Crossover mentors normally and I'm interested in the work he does. Any way there where some great people there and especially Paula was an absolute angel.

So what happend?

We were around 20 persons from Sweden, Denmark and Finland, with professional experience from working with either new or old media. It was a nice bunch of people I must say, and very hard working. The only problem was that we where too hard working. There was no time to even gasp for air as we where thrown into new assignments and brainstorms. Frank said he was surprised that none of us had a break down or a fight at day two, since that is what usually happens. But being Nordic must mean being very polite and even tempered because none of that happened (luckily!). You can read more about what happen during the workshop in Jasons blogg.

Here is my feedback on the whole thing:

I'm trying to use the six hat evaluation technique by Edward De Bono that we learnd during the lab.

Red: for emotional, instinctive response
Yellow: for what is good, what works well
Black: for the problems, the things that are wrong or could be improved
Green: for any suggestions about how things might be done differently
White: for any facts, information or data
The sixth hat is blue: it stands for process.

The workshop experience for me was fun but tough. I felt a bit bad afterwards actually. I've been thinking a lot about it, so it must have had an affect on me. I felt frustrated about being pushed in to things I didn't feel was good for me. I generally don't like being just in the head for such along time in a row, not being able to get exercise, relaxing, being outside. I felt this had an affect on my performance in a bad way, and made me somewhat lose my commitment in the ideas that came up. Fortunately there was a lot of nice people around so I still had a good time and some really good discussions.

I think it works well going away for a few days to do something like this. This brings less distractions and more focus on what we were doing.

Working together this closely with people in a group really speeds up the process of getting to know each other, which is a good thing. When I met everyone a week later it really felt like meeting old class mates.

Practicing pitching is very useful.

I really liked the exercise where we had a platform (Facebook, Flickr, Wikipedia etc.) and a genre (horror, romace, etc) and we had to produce a story around it. This made us think in new ways (I just wish we had more time..).

I think its a problem that when you don't get enough rest and exercise your brain slows down. (And a lot of food and alcohol is not the solution!) With a slow brain you can't be very innovative. Another problem was the lack of understanding among the participants of different media (new and old), what's technologically possible and the benefits they bring concerning the users experience. This made it difficult to come up with ideas where cross media were used in innovative ways. In the beginning I remember some talk about using the storytelling ability of the people from old media but I think this got lost along the way. There was too much focus on using as many media as possible and not enough on why.

Lastly a problem I find is very important but it has more to do with what happens after the workshop. What to do with the ideas? Where can you find funding for cross media concepts? This is clearly an issue to bring up (maybe we did and I don't remember).

My suggestions is to start the workshop by letting the participants explore one medium at the time (especially the ones that are new to them) and to form an understanding of the value the different media can bring to a concept. Its great to show inspiring examples and to let the participants evaluate why these worked so well (and what didn't work).

Secondly, MORE FREE TIME! And maybe some organized outdoor activity. I strongly believe this is needed to process the ideas.

More inspiration in general would be nice. I like the idea of starting a brainstorming session with a piece of music, a poem, a story, a short movie. Anything that can make you think with the heart is very useful.

I would also suggest a discussion about funding and what's needed to go on working with an idea.

Friday, 21 November 2008

Mera argt om kvinnor

Av Bobbi

Sweden Cleantech Incubators bjuder in till ett Runda Bords-samtal kring varför så få kvinnor är entreprenörer, styrelseledamöter och anställda inom hi-tech. Ett bra initiativ tycker vi.

Det första som händer när man går in på deras sajt är att det kommer en undersökning om ämnet. Fint, tänker jag och klickar mig vidare. Men när frågorna kommer baxnar jag.
Det här är första frågan och dess svarsalternativ:

Färre kvinnor är entreprenörer i teknikbranschen. Vad tror du det beror på?
  • Kvinnor är mindre riskbenägna
  • Kvinnor är inte lika uppfinningsrika
  • Kvinnor har inte tid att utveckla sina eventuella affärsidéer
  • Kvinnor vill inte avsätta den tid som krävs för att driva ett företag
  • Kvinnor har svårt att hitta stöd för sina affärsidéer
  • Kvinnor ser inte potentialen, vågar inte tro på sina affärsidéer
  • Samhällssituation, ovana och omedvetet förlegat tankesätt hindrar kvinnan från att se möjligheterna
  • Kvinnor söker sig till andra branscher
Det är inte sant, tänker jag. Inte ett enda svarsalternativ ger mig möjligheten att peka ut en annan orsak än att kvinnorna själva är anledningen till att de inte startar företag, sitter i styrelser, ledningsgrupper etc. Och jag kan inte ange ett eget svar.
Det alternativ som vid en första anblick kan tyckas handla om strukturella faktorer är formulerat så här:
Samhällssituation, ovana och omedvetet förlegat tankesätt hindrar kvinnan från att se möjligheterna
Hos vem ligger det omedvetet förlegade tankesättet? Finns det möjligtvis andra faktorer som påverkar? Jag tycker att detta är ett typexempel på hur man söker inre orsaker till strukturella fenomen.
Visst påverkar inre faktorer och dem måste vi arbeta med, men det här är komplexa frågor och det provocerar mig att inte få lov att ge ett komplext svar. I stället tvingas jag välja mellan enklaste möjliga alternativ som alla lägger hela förklaringen hos kvinnorna själva. Ja, det går att starta och driva företag som kvinna, och ja, vi måste förändra oss själva och vår syn på företagande men parallellt med detta måste många andra förändringar ske.
Tanken slår mig att det kanske är ett medvetet provocerande från frågeställarens sida, för att få veta undersökningsdeltagarnas attityder? Men det blir ändå missvisande, för jag som inte känner att något av påståendena stämmer – vad ska jag svara?
Som man frågar får man svar, brukar det ju heta, och här känns det som att fördomarna om gruppen får råda.

Det blir tydligt att någonting är konstigt om man byter ut innehållet i frågorna:

Färre män är delaktiga i hem och familj. Vad tror du det beror på?
  • Män är mindre empatiska
  • Män är inte lika kärleksfulla
  • Män har inte tid att bygga upp sina eventuella relationer
  • Män vill inte avsätta den tid som krävs för att hålla relationer levande
  • Män har svårt att hitta stöd för sin roll som pappa/make
  • Män ser inte potentialen, vågar inte tro på sina relationer
  • Samhällssituation, ovana och ett förlegat tankesätt hindrar mannen från att se möjligheterna
  • Män söker sig till andra områden i livet
eller kanske så här:

Fler män är delaktiga i kriminella gäng. Vad tror du det beror på?
  • Män är mer riskbenägna
  • Män är mer uppfinningsrika
  • Män tar ett mindre ansvar för hem och familj och har därför tid att utveckla sina eventuella kriminella talanger
  • osv...
Ja, jag vet att det är hårddraget. Men det visar också hur konstigt det blir om man bara sätter individuella faktorer som förklaring till samhälleliga fenomen.

Resten av frågorna berör inte i någon större utsträckning ens åsikter kring manligt/kvinnligt företagande, utan består av diverse frågor kring att starta företag, ta in riskkapital med mera.
Tyvärr missar vi runda bords-samtalet. Frågorna är jätteintressanta och diskussionen viktig – man får kanske förlåta lite klumpigheter… men det hade i alla fall varit intressant att se om resultatet från undersökningen togs upp under debatten, och på vilket sätt.

Wednesday, 19 November 2008

Den kvinnliga entreprenören

av Bobbi

Igår fick jag ett mail med en inbjudan till ett event för kvinnliga entreprenörer. Det satsas stort på detta område just nu, vilket inte är fel, men när jag började läsa hajade jag till. Så här inleds mailet:

"Mod. Passion. Jonglör - Bli kvinnlig Entreprenör.
Vankar du runt i starta-eget tankar men inte vet om du kan, om du vill eller om du törs? Är det verkligen det du vill överhuvudtaget? Hur är det att driva företag? Är det krångligt? Eller har du precis startat och driver företaget med nyfikna ögon och lite vingliga ben?"

Och tilltalet får mig att se rött. Jag skulle vilja se någon, någonsin tilltala blivande manliga entreprenörer på det sättet... som vankande runt med nyfikna ögon och vingliga ben, frågande sig själva om detta är vad de vill över huvud taget...
Som jag tolkar det utgår man ifrån att kvinnor har en inbyggd osäkerhet, och att det är den som hindrar dem från att starta företag. Är det verkligen så? Är det säkerställt genom undersökningar, eller utgår man bara ifrån att kvinnor är mera osäkra i sitt företagande än män?

Längre fram i mailet kommer detta:

"Kom och hör vår historia som företagare eller företagerskor som en del vill kalla det. Inspireras. Vi har enskilda firmor och AB. Helt olika verksamheter. Helt olika livssituationer. Och ändå så mycket gemensamt i våra liv som kvinnliga egenföretagare. Ställ gärna frågor till oss. Gärna s k dumma frågor för de är smarta att ställa innan man gått vilse i företagsdjungeln."

Ja, för vi kvinnor kommer ju självklart att gå vilse i djungeln. Den är stor och läskig och svår för oss stackars våp (gäss?) (som visst ändå kan om vi bara får tillräckligt med inspiration, uppmuntran och klappar på huvudet...) ?!
Det är inte fel att lyfta fram att det finns osäkerhet inblandad när man ska starta/driva företag, men jag tycker att tilltalet är infantiliserande. Jag trodde vi hade kommit längre än så. Är det fortfarande på den nivån att vi ska sitta i ring, hålla varandra i händerna och ropa "kvinnor kan" (med våra röster som ju tyvärr inte är lika starka som männens)?
Är det inte en självklarhet att kvinnor kan?

Wednesday, 29 October 2008

Now - in progress

By Bobbi

- Last week we delivered a minigame for kids to Universeum, a science museum in Gothenburg. The game is to be part of an exhibition about polar climate at the museum.
- Tomorrow we are attending the one day conference LB Interaction, held by Nordic Game. The conference centers around location based games.
- Also tomorrow, Tobias Abrahamsson starts his 7 week long internship at Ozma. Welcome Tobias! ^^
- Our activity based game Maskeradmästerskapet for children's parties has been released in Norway.
- We are working quite intensely with the two products we are developing together with Damanco, Jagajoule and WeProject. Today we've been able to watch screenshots that the graphic designer Lina Olivia from Sustainable Studio has put together, and they looked really really nice. Karin even had to do a little dance!

Oops, almost forgot. There aint no better way to end a day crammed with brainconsuming meetings than playing ROCK BAND!

Friday, 18 July 2008

Mood boards

By Bobbi

We often make mood boards for our projects. The usual process is that one of us gathers 10 -20 pictures suitable to the project on an A3, which we print out and put on the walls of our office, as inspiration - turning the walls into some kind of patchwork.

But there is an even better way of making mood boards. We tried this one for the first time when we were starting up the company, as part of the branding – to use when creating a logo etc.
For this excercise each participant gathers 10-20 pictures (depending on the number of participants) - pictures they think express the brand in some way.
The pictures are spread out on a large table. Now the participants are supposed to remove pictures one at a time, taking turns doing it. Participants can’t say no to a picture being removed by another participant, no matter how much they like that picture.
This goes on u
ntil only about 10-15 pictures remain, and those will be the ones used in the final mood board.

Pictures from today’s session

We did this for a project this afternoon, and it was just as fun and rewarding this time. It’s definately worth the effort. Probably we should do it this way every time.

(There are other kinds of mood boards as well – for example this wall of fame next to my computer. I just have to look at it to get in a very good mood!)