Mera argt om kvinnor

Av Bobbi

Sweden Cleantech Incubators bjuder in till ett Runda Bords-samtal kring varför så få kvinnor är entreprenörer, styrelseledamöter och anställda inom hi-tech. Ett bra initiativ tycker vi.

Det första som händer när man går in på deras sajt är att det kommer en undersökning om ämnet. Fint, tänker jag och klickar mig vidare. Men när frågorna kommer baxnar jag.
Det här är första frågan och dess svarsalternativ:

Färre kvinnor är entreprenörer i teknikbranschen. Vad tror du det beror på?

• Kvinnor är mindre riskbenägna
• Kvinnor är inte lika uppfinningsrika
• Kvinnor har inte tid att utveckla sina eventuella affärsidéer
• Kvinnor vill inte avsätta den tid som krävs för att driva ett företag
• Kvinnor har svårt att hitta stöd för sina affärsidéer
• Kvinnor ser inte potentialen, vågar inte tro på sina affärsidéer
• Samhällssituation, ovana och omedvetet förlegat tankesätt hindrar kvinnan från att se möjligheterna
• Kvinnor söker sig till andra branscher

Det är inte sant, tänker jag. Inte ett enda svarsalternativ ger mig möjligheten att peka ut en annan orsak än att kvinnorna själva är anledningen till att de inte startar företag, sitter i styrelser, ledningsgrupper etc. Och jag kan inte ange ett eget svar.
Det alternativ som vid en första anblick kan tyckas handla om strukturella faktorer är formulerat så här:
Samhällssituation, ovana och omedvetet förlegat tankesätt hindrar kvinnan från att se möjligheterna
Hos vem ligger det omedvetet förlegade tankesättet? Finns det möjligtvis andra faktorer som påverkar? Jag tycker att detta är ett typexempel på hur man söker inre orsaker till strukturella fenomen.
Visst påverkar inre faktorer och dem måste vi arbeta med, men det här är komplexa frågor och det provocerar mig att inte få lov att ge ett komplext svar. I stället tvingas jag välja mellan enklaste möjliga alternativ som alla lägger hela förklaringen hos kvinnorna själva. Ja, det går att starta och driva företag som kvinna, och ja, vi måste förändra oss själva och vår syn på företagande men parallellt med detta måste många andra förändringar ske.
Tanken slår mig att det kanske är ett medvetet provocerande från frågeställarens sida, för att få veta undersökningsdeltagarnas attityder? Men det blir ändå missvisande, för jag som inte känner att något av påståendena stämmer – vad ska jag svara?
Som man frågar får man svar, brukar det ju heta, och här känns det som att fördomarna om gruppen får råda.

Det blir tydligt att någonting är konstigt om man byter ut innehållet i frågorna:

Färre män är delaktiga i hem och familj. Vad tror du det beror på?

• Män är mindre empatiska
• Män är inte lika kärleksfulla
• Män har inte tid att bygga upp sina eventuella relationer
• Män vill inte avsätta den tid som krävs för att hålla relationer levande
• Män har svårt att hitta stöd för sin roll som pappa/make
• Män ser inte potentialen, vågar inte tro på sina relationer
• Samhällssituation, ovana och ett förlegat tankesätt hindrar mannen från att se möjligheterna
• Män söker sig till andra områden i livet

eller kanske så här:

Fler män är delaktiga i kriminella gäng. Vad tror du det beror på?

• Män är mer riskbenägna
• Män är mer uppfinningsrika
• Män tar ett mindre ansvar för hem och familj och har därför tid att utveckla sina eventuella kriminella talanger
• osv...
  

Ja, jag vet att det är hårddraget. Men det visar också hur konstigt det blir om man bara sätter individuella faktorer som förklaring till samhälleliga fenomen.

Resten av frågorna berör inte i någon större utsträckning ens åsikter kring manligt/kvinnligt företagande, utan består av diverse frågor kring att starta företag, ta in riskkapital med mera.
Tyvärr missar vi runda bords-samtalet. Frågorna är jätteintressanta och diskussionen viktig – man får kanske förlåta lite klumpigheter… men det hade i alla fall varit intressant att se om resultatet från undersökningen togs upp under debatten, och på vilket sätt.